Svartvitt ur kylen...

Scannade lite svartvita neg häromdagen, det blir helt OK resultat med min gamla "ångscanner" Minolta Scan Dual II, som var "top-of-the-line" i konsumentledet när den kom någon gång 2002 eller vad det nu var... Nu går den knappt att sälja, verkar det som, men min kommer att få vara kvar. Har en hel del oframkallat kvar, plus 25 meter Tri-X i kylen som skall plåtas upp vad det lider. Analogt är fortfarande kul!!

Här är Anton, min äldste son, på toppen av Kebnekaise, 4 juli 2005:


Pentax MX - 35 mm/2,0 - Ilford Delta 400 - Kodak D-76 - Minolta Dual Scan II

Snö och gamla filmer...

Äntligen snö!

Jag har som sagt sällan längtat så mycket efter snö som i år och i helgen fick jag så jag teg... Nu bor vi mitt i ett riktigt vinterlandskap ute i kranskommunen. Grenarna hänger tungt vita uppe i skogen och det knarrar härligt under fötterna när man går till pendeln på morgnarna. Skall ta/stjäla mig lite tid efter ett möte utanför kontoret i morgon och ta en sväng i skogen med D70:an...

I kväll tog jag två gamla svartvita hemligheter ur kylen och soppade dem. Fuji Neopan 400, en av mina favoritfilmer vad gäller svartvitt fick bada i D-76 i åtta minuter, sedan kunde jag hänga upp två rullar från 2002-2003 någon gång på tork, snygg gradiation och jämnt framkallade, vad jag kunde se. Det är som att cykla, har man en gång lärt sig hantverket så sitter det... ;-) Skall scanna några exempel senare i veckan. David, min yngste son (12 år), var med i tvättstugan/mörkrummet och följde intresserat varje steg. Han klagade lite på att han inte såg hur jag gjorde när jag matade in filmen i spiralen, men han förstod ju varför... :-)

Hittade helt perfekta enlitersflaskor på City Gross att förvara kemikalier i. Genomskinliga, men kraftiga, och lite mjuka, så det lätt går att klämma ur luften innan man stänger dem. Lysande!

Fler filmer skall framkallas i veckan, och sedan blir det en omgång vid min gamla Minolta Dual Scan II någon kväll framöver...

Svart vinter

Börjar tröttna på detta mörker... När snöstormen kom i söndags tänkte jag: "Ah, äntligen lite snö som kan ge oss lite ljus." Den här vintern liknar ju ingen annan i mannaminne, och visst är det skönt att slippa skotta snö, slaska ner hallen hemma så fort man varit ute och skönt att kunna gå på sta'n utan att riskera istappar i skallen, men avsaknaden av vinterljuset börjar bli jobbig. Inte bara fotomässigt, även för det allmänna humöret. Mörkt när man vaknar, mörkt när man går hemifrån, mörkt när man kommer hem...

Jag tog iaf en promenad upp mot Skinnarviksberget på lunchen i förrgår och hittade det här trädet mot en solbelyst fasad. Ger hopp om lite vårsol framöver...


Nikon D70, Nikkor 50 mm/1,8

Filmer i kylen: spår av den analoga eran...

Jag har haft 10-12 gamla egenladdade svartvita rullar liggande i kylen i säkert tre år, kanske mera. Den "yngsta" är från vår fjällvandring vid Kebnekaise och längs Kungsleden för ett och ett halvt år sedan, men jag har ingen aning om vad som är på de andra rullarna. Jag har tittat på filmkassetterna då och då, när jag dukat fram frukost eller plockat in efter middagen, och tänkt att "någongång skall jag väl ta och soppa dem".

Nu har jag föresatt mig att under de närmaste veckorna blanda ut den där påsen med D76-pulver som jag köpte för ett tag sedan och verkligen se vad som finns på rullarna. Det får bli scanning av negativ till en början. Är det något riktigt intressant på dem får jag nog ta och montera upp fotolabbet i tvättstugan...

Jag plåtade mycket svartvitt förut, men mina Pentax MX-hus och ett halvdussin riktigt fina gluggar. Det mesta sålde jag av när jag skulle bygga upp min nya Nikonutrustning, men jag har kvar ett (svart!) MX-hus och en 35/2,0 och en 85/2,0. 85:an är kanske det bästa objektiv jag ägt, i konkurrens med min Nikkor 80-200-zoom och Nikon-kusinen 85/1,8. Litet, smidigt, välbyggt och skarpt från 2,0 och uppåt! De får följa med när Nikon D70-huset är för stort och klumpigt, t ex på fjällvandringar.

Jag är ingen "early adopter", som köper all ny teknik av ren nyfikenhet, utan väntar gärna ett tag tills tekniken mognat innan jag tar klivet. Så var det länge med digitalkamerorna. Jag testade några digitalkompakter på jobbet, och de väl "OK", men jag tyckte inte att bildkvalitén kunde mäta sig med en välexponerad diabild eller en välkopierad svartvit kopia.

När jag höll i en D70:a för första gången kände jag: "Wow!!!". Den satt perfekt i handen, alla reglage satt där de skulle och den var lagom tung för att ge stabilitet. OK, sökaren var lite liten jämfört med MX:en, men den skulle jag nog kunna leva med. Jag gav mig ut på nätet för att kolla bildkvalitén och blev rätt hänförd av vad jag såg. Det här var i mars 2004, och Nikon D70 och Canon 300D hade just vänt upp och ner på hela fotomarknaden genom att erbjuda mera kamera för pengarna än några andra DSLR:er hade gjort dittills. Det tog bara en månad att bestämma sig, sedan blev det fem veckors väntan på leverans från Scandinavian Photo, men det var det värt.

Jag kan sakna det där kontemplativa att stå i ett mörkrum, men snabbheten och bekvämligheten med digitalt foto överväger faktiskt. Jag blev faktiskt förvånad över mitt eget beteende, när jag lade den analoga utrustningen i malpåse så fort. OK, jag har använt den ett par-tre gånger sedan dess och ropade faktiskt in en Nikon FA på Tradera för en spottstyver, för att kunna plåta lite analogt med mina Nikongluggar, men det har inte blivit så mycket med det (än). Får se om jag tar mig i kragen vad gäller fotonostalgi framåt våren, när ljuset återvänder på allvar...

Blixtexperiment...

Jag har försökt fotografera mina söners akvarium de senaste veckorna. En stor utmaning är ju att få till ett snyggt ljus. För det mesta har jag använt en SB-800-blixt och slagit den i taket ovanför akvariet. Det har funkat hyfsat... Häromkvällen tog jag i stället en halvtransparent plastburk och använde som en "bouncer" genom att helt enkelt hålla den framför blixten.

Jag blev rätt förvånad över hur jämnt och fint ljuset spreds. SB-800:an ger ett hårdare ljus med sin tillhörande bouncer, men jag antar att den större volymen på plastburken ger ett mjukare ljus. Det här är en kurvciklid:

Nikon D70, Sigma 105/2,8

Välkommen!

Här kommer jag publicera mina bilder och en del funderingar och reflektioner kring fotografering, både vad gäller bilder, utrustning, utställningar etc. Håll utkik! :-)

Sandvik, Öland juni 2006. Nikon D70, 80-200/2,8 ED