lördag 13 januari 2007

Filmer i kylen: spår av den analoga eran...

Jag har haft 10-12 gamla egenladdade svartvita rullar liggande i kylen i säkert tre år, kanske mera. Den "yngsta" är från vår fjällvandring vid Kebnekaise och längs Kungsleden för ett och ett halvt år sedan, men jag har ingen aning om vad som är på de andra rullarna. Jag har tittat på filmkassetterna då och då, när jag dukat fram frukost eller plockat in efter middagen, och tänkt att "någongång skall jag väl ta och soppa dem".

Nu har jag föresatt mig att under de närmaste veckorna blanda ut den där påsen med D76-pulver som jag köpte för ett tag sedan och verkligen se vad som finns på rullarna. Det får bli scanning av negativ till en början. Är det något riktigt intressant på dem får jag nog ta och montera upp fotolabbet i tvättstugan...

Jag plåtade mycket svartvitt förut, men mina Pentax MX-hus och ett halvdussin riktigt fina gluggar. Det mesta sålde jag av när jag skulle bygga upp min nya Nikonutrustning, men jag har kvar ett (svart!) MX-hus och en 35/2,0 och en 85/2,0. 85:an är kanske det bästa objektiv jag ägt, i konkurrens med min Nikkor 80-200-zoom och Nikon-kusinen 85/1,8. Litet, smidigt, välbyggt och skarpt från 2,0 och uppåt! De får följa med när Nikon D70-huset är för stort och klumpigt, t ex på fjällvandringar.

Jag är ingen "early adopter", som köper all ny teknik av ren nyfikenhet, utan väntar gärna ett tag tills tekniken mognat innan jag tar klivet. Så var det länge med digitalkamerorna. Jag testade några digitalkompakter på jobbet, och de väl "OK", men jag tyckte inte att bildkvalitén kunde mäta sig med en välexponerad diabild eller en välkopierad svartvit kopia.

När jag höll i en D70:a för första gången kände jag: "Wow!!!". Den satt perfekt i handen, alla reglage satt där de skulle och den var lagom tung för att ge stabilitet. OK, sökaren var lite liten jämfört med MX:en, men den skulle jag nog kunna leva med. Jag gav mig ut på nätet för att kolla bildkvalitén och blev rätt hänförd av vad jag såg. Det här var i mars 2004, och Nikon D70 och Canon 300D hade just vänt upp och ner på hela fotomarknaden genom att erbjuda mera kamera för pengarna än några andra DSLR:er hade gjort dittills. Det tog bara en månad att bestämma sig, sedan blev det fem veckors väntan på leverans från Scandinavian Photo, men det var det värt.

Jag kan sakna det där kontemplativa att stå i ett mörkrum, men snabbheten och bekvämligheten med digitalt foto överväger faktiskt. Jag blev faktiskt förvånad över mitt eget beteende, när jag lade den analoga utrustningen i malpåse så fort. OK, jag har använt den ett par-tre gånger sedan dess och ropade faktiskt in en Nikon FA på Tradera för en spottstyver, för att kunna plåta lite analogt med mina Nikongluggar, men det har inte blivit så mycket med det (än). Får se om jag tar mig i kragen vad gäller fotonostalgi framåt våren, när ljuset återvänder på allvar...

Inga kommentarer: